Strukturella egenskaper hos zeolit

Det finns många arter, 36 arter har hittats. Deras gemensamma drag är att de har en hyllliknande struktur, det vill säga i sina kristaller är molekylerna kopplade ihop som en hylla och många håligheter bildas i mitten. Eftersom det fortfarande finns många vattenmolekyler i dessa håligheter är de vattenhaltiga mineraler. Denna fukt kommer att släppas ut när den möter hög temperatur, till exempel när den bränns med en låga, kommer de flesta zeoliter att expandera och skumma, som kokning. Det är här namnet zeolit kommer ifrån. Olika zeoliter har olika former, såsom analcit och chabazit är i allmänhet axiella kristaller, heulandit och pyroxen är plattformade, mordenit är nålformad eller fibrös och så vidare. Olika zeoliter ska vara färglösa eller vita om de är rena inuti, men om de blandas med andra föroreningar kommer de att visa olika ljusa färger. Zeolit har också en glasliknande glans. Vi vet att fukten i zeolit kan fly, men detta förstör inte kristallstrukturen inuti zeoliten. Därför kan det också reabsorbera vatten eller andra vätskor. Därför har detta också blivit en egenskap hos personer som använder zeolit. Vi kan använda zeolit för att separera några av de ämnen som produceras under oljeraffinering, för att torka luften, för att absorbera vissa föroreningar, för att rena och torka alkohol och så vidare. Zeolitmineraler är brett utbredda. Det är särskilt vanligt i sedimentära bergarter som bildas av pyroklastik, och finns också i jordar.